1:a Advent!

Ja lite "pyntfantast" som man är så känns de ju bra att de blev 1:a advent i helgen :) Dock va're ju såklart synd att det återigen blev "dåligt" väder för å strosa runt på "byn" :( Minns inte riktigt, men har för mig att de va dåligt väder förra året oxå så jag skippa det även då. Är fint dock me allt ljus och man märker det blir mer och mer pyntande. Ikväll efter hämtning på dagis/skola så ragga vi runt på massa små gator där man vet att det brukar pyntas, ungarna tycker ju de är så fint, å ja oxå :)

Har varit å jobbat i Umeå ett par dagar igen. Är jättekul att träffa alla arbetskamrater men tycker inte om att varje gång jag ska iväg dit så är det dåligt körväder. I måndags vräkte snön ner å de va spårigt å jävligt. Mörkret är inte heller nåt ja gillar, men fördelen är ju att man i god tid ser att man ska få möte för kan säga att många gånger så har man hunnit ner till nästan ingen fart alls å håller ut i snösträngen då man möter timmerbilar me svajande släp, inge kul alls.. Brydde mig inte alls före jag fick barn utan körde alltid alldeles för fort, men de enda man tänker på nu när man är i trafiken är ju att man ska komma hem till dom älskade levande!

Har hamnat i en liten depp... ja lr va ja nu ska kalla det..? Allt är egentligen jättebra, finns inget som är dåligt, inget som hänt, ingen jag är ovän med lr nåt sånt allt i livet är egentligen så bra det kan vara, förutom en sak. Var i helgen å hälsa på jättetrevliga grannar å hade en så himla trevlig kväll. Dock så sprang ja me väldigt fel skor på den is som frös till under lördagnatt å gjorde världens kvadd. Då steg man ju typ upp å kolla att ingen såg... :)) men nästa dag kände jag att ja hade ont i revbenen, åsså ett 2 dm långt blåmärke på skenbenet, men va väl inte mer än så... Förmodligen har jag knäckt nåt revben, för måndag när ja körde till Umeå kunde ja inte svänga i korsningar utan att de vart jäkligt ont å ja gatt använda "fel" hand. Sen så har det blivit värre å värre å alla små saker som man gör hemma, utan att tänka på det nästan, tar en jäkla tid å går så himla sakta å gör jäkligt ont. Kan inte sova på nätterna heller, vilket ja iofs är van, men känner att jag inte kan va sådär glad å positiv å "hurtig" som jag annars är. Känns skit! Prata idag me barnen om å fara å köra skoter i helgen.. kom då på att de gå ju inte, no way att jag kan dra igång en skoter å int ens styra den. :( Kan inte ta vanliga andetag, inte skratta lr hosta, inte ens böja mig framåt å plocka upp nåt utan att de gör så otroligt himla ont! Är glad ja då hunnit julpynta de mesta för skulle inte klarat av sånt ens, så otroligt typiskt å tragiskt :(

Vet det inte är nåt å klaga över egentligen och nåt som går över och att det finns dom som har det miljoner gånger värre och jag vill inte klaga egentligen. Mitt problem är ett dilemma som går över på några veckor och jag menade bara att säga att ni som alltid tycker jag är glad och positiv å plöstligt råkar ut för mig å min irritation, då vet ni va de är ;)

Kramar å kärlek!